Imágenes de páginas
PDF
EPUB

Illustrate the force of παρα in composition: state the uses of αρα with its consequent variation of quantity: explain the formation and meaning of the 3rd future: and give the force of adjectives

in ιμος.

IX. Explain the religious system of Æschylus, and illustrate from the Agamemnon his ideas of φθόνος and ἄτη. With what propriety has Eschylus been termed the poet of the imagination, Sophocles the poet of the feelings, and Euripides the poet of reality?

WEDNESDAY, 16TH FEB., 2 TO 5 P.M.

GREEK.

R. C. W. RABAN, M.A.

Translate into English.

Ι. (α)

οὕτω δ ̓ Ατρέως παῖδας ὁ κρείσσων
ἐπ' Ἀλεξάνδρῳ πέμπει ξένιος
Ζεὺς,πολυάνορος ἀμφὶ γυναικός,
πολλὰ παλαίσματα καὶ γυιοβαρή,
γόνατος κονίαισιν ἐρειδομένου,
διακναιομένης τ ̓ ἐν προτελείοις
κάμακος, θήσων Δαναοίσι

Τρωσὶ θ ̓ ὁμοίως. ἔστι δ ̓ ὅπη νῦν
ἔστι· τελεῖται δ ̓ ἐς τὸ πεπρωμένον·
οὔθ ̓ ὑποκλαίων, οὔθ ̓ ὑπολείβων,
οὔτε δακρύων, ἀπύρων ιερῶν

ὀργὰς ἀτενεῖς παραθέλξει.
ἡμεῖς δ ̓ ἀτὶται σαρκὶ παλαιᾷ,
τῆς τότ ̓ ἀρωγῆς ὑπολειφθέντες
μὶμνομεν, ἰσχὺν

ἰσόπαιδα νέμοντες ἐπὶ σκήπτροις
ὅ,τε γὰρ νέαρος μυελὸς στέρνων
ἐντὸς ἀνάσσων

ἰσόπρεσβυς, Αρης δ' ουκ ἔνι χώρα,
τό θ ̓ ὑπέργηρων, φυλλάδος ἤδη

κατακαρφομένης, τρίποδας μὲν ὁδοὺς

M

στείχει, παιδὸς δ ̓ οὐδὲν ἀρειων,
ὄναρ ἡμερόφαντον ἀλαινει.

ΚΑΣΑΝΔΡΑ.

(6) μάντις μ' 'Απόλλων τῷδ ̓ ἐπέστησεν τέλει

ΧΟΡΟΣ.

μῶν και θεός περ ἱμέρῳ πεπληγμένος,

ΚΑΣΑΝΔΡΑ.

προτοῦ μὲν αἰδώς ἦν ἐμοι λέγειν τάδε.

ΧΟΡΟΣΕ

ἁβρύνεται γὰρ πᾶς τις εὖ πράσσων πλέον.

ΚΑΣΑΝΔΡΑ.

ἀλλ ̓ ἦν παλαιστής, κάρτ ̓ ἐμοῦ πνέων χάριν.

ΧΟΡΟΣ.

ἢ καὶ τέκνων εἰς ἔργον ἤλθετον νόμῳ ;

ΚΑΣΑΝΔΡΑ.

ξυναινέσασα Λοξίαν ἐψευσάμην.

ΧΟΡΟΣ.

ἤδη τέχναισιν ἐνθέοις ᾑρημένη,

ΚΑΣΑΝΔΡΑ.

ἤδη πολίταις πάντ ̓ ἐθέσπιζον πάθη.

ΧΟΡΟΣ.

πῶς δῆτ ̓ ἄνατος ἦσθα Λοξίου κότῳ,

ΚΑΣΑΝΔΡΑ.

ἔπειθον οὐδέν, οὐδέν, ὡς, τάδ' ἤμκλακον·

ΧΟΡΟΣ.

ἡμῖν γε μὲν δὴ πιστὰ θεσπίζειν δοκεῖς.

(ε) τὸ μὲν γυναῖκα πρῶτον ἄρσενος δίχα
ἦσθαι δόμοις ἔρημον, ἔκπαγλον κακὸν
πολλὰς κλύουσαν κληδόνας παλιγκότους·
καὶ τόν μὲν ἥκειν, τὸν δ ̓ ἐπεισφέρειν κακῶν
κάκιον ἄλλο πῆμα, λάσκοντας δόμοις
καὶ τραυμάτων μὲν εἰ τόσων ἐτύγχανεν
ἀνήρ ὅδ ̓, ὡς πρὸς οἶκον ὠχετεύετο
φάτις, τέτρωται δικτύου πλέω λέγειν.

II. (a) ἐπειδὴ δὲ σιγᾷς, ὅτι μὲν ἀπορεῖς, συγγνώμην ἔχω σοι, ἃ δὲ τότ ̓ ἔλεγες, ἐγὼ νῦν λέξω. οὐ μέμνησθε αὐτοῦ τὰ μιαρὰ καὶ ἀπίθανα ῥήματα, ἃ πῶς ποθ ̓ ὑμεῖς ὦ σιδήρεοι ἐκαρτερεῖτε ἀκροώμενοι ; ὅτ' ἔφη παρελθὼν “ ἀμπελουργοῦσι τινες τὴν πόλιν, ἀνατετμήκασι τινες τὰ κλήματα τοῦ δήμου, ὑποτέτμηται τὰ νεῦρα τῶν πραγμάτων, φορμορρας φούμεθα, ἐπὶ τὰ στενά τινες ὥσπερ τὰς βελόνας διείρουσι.” ταῦτα δὲ τί ἐστιν, ὦ κίναδος; ῥήματα ἤ θαύματα; καὶ πάλιν ὅτε κύκλῳ περιδινῶν σεαυτὸν ἐπὶ του βήματος ἔλεγες ὡς ἀντιπράττων ̓Αλεξάνδρῳ 66 ὁμολογω τα Λακωικὰ συστῆσαι, ὁμολογω Θετταλοὺς καὶ Περραιβοὺς ἀφίστάναι σὺ γὰρ ἄν κώμην ἀποστήσαις; σὺ γὰρ ἂν προσέλθοις μὴ ὅτι πρὸς πόλιν, ἀλλὰ πρὸς οἰκίαν ὅπου κίνδυνος πρόσεστιν ; ἀλλ ̓ εἰ μέν που χρήματα ἀναλίσκε ται, προσκαθιζήσει, πρᾶξιν δὲ ἀνδρὸς οὐ πράξεις· ἐὰν δ ̓ αὐτόματόν τι συμβῇ, προσποιήσῃ και σαυτὸν ἐπι τὸ γεγενημένον ἐπιγράψεις· ἄν δ ̓ ἔλθῃ φόβος τις, ἀποδράσῃ· ἐὰν δὲ θαρρήσωμεν, δωρεὰς αἰτήσεις και χρυσοῖς στεφάνοις στεφανοῦσθαί.

(b)

Οταν τοίνυν, ὦ Αθηναῖοι, ὁ μέν νομοθέτης ἀρχὰς ὀνομάζῃ, οὗτοι δὲ προσαγορεύωσι πραγματείας καὶ ἐπιμελείας, ὑμέτερον ἔργον ἐστὶν ἀπομνημονεύειν καὶ ἀντιτάττειν τὸν νόμον πρὸς τὴν τούτων ἀναίδειαν, καὶ ὑποβάλλειν αὐτοῖς ὅτι οὐ πσοσδέχεσθε κακοῦργον σοφιστὴν οἰόμενον ῥήμασι τοὺς νόμους ἀναιρήσειν, ἀλλ ̓ ὅσῳ ἄν τις ἄμεινον λέγῃ παράνομα γεγραφώς, τοσούτῳ μείζονος ὀργῆς τεύξεται. χρὴ γὰρ ὦ Αθηναῖοι τὸ αὐτὸ φθέγγεσθαι τὸν ῥήτορα καὶ νόμον· ὅταν δὲ ἑτέραν μὲν φωνὴν ἀφιῇ

ὁ νόμος ἑτέραν δὲ ὁ ῥήτωρ, τῷ τοῦ νόμου δικαίῳ χρὴ διδόναι τὴν ψῆφον,

οὐ τῇ τοῦ λέγοντος ἀναισχυντίᾳ.

ΙΙΙ. (α)

σὲ τὸν σοφιστήν, τὸν πικρῶς ὑπέρπικρον,
τὸν ἐξαμαρτόντ ̓ ἐις θεοὺς ἐφημέροι

πορόντα τιμάς, τὸν πυρὸς κλέπτην λέγω·
πατὴρ ἄνωγέ σ' οὕστινας κομπεῖς γάμους
αὐδᾶν, πρὸς ὧν τ ̓ ἐκεῖνος ἐκπίπτει κράτους·
καὶ ταῦτα μέντοι μηδὲν αἰνικτηρίως
ἀλλ ̓ αὐθέκαστ ̓ ἔκφραζε· μηδέ μοι διπλᾶς
ὁδοὺς, Προμηθεῦ, προσβάλῃς· ὁρᾷς δ ̓, ὅτι
Ζεὺς τοῖς τοιούτοις οὐχὶ μαλθακίζεται.

(6) Καίτοι πολλοὶ παρ ̓ ὑμῖν, ἄνδρες Αθηναῖοι, γεγόνασι ῥήτορες ἔνδοξοι καὶ μεγάλοι πρὸ ἐμοῦ, Καλλίστρατος ἐκεῖνος Αριστοφῶν, Κέφιος, Θρασύβουλος ἕτεροι μυρίοι· ἀλλ ̓ ὅμως οὐδεὶς πώποτε τούτων διὰ παντὸς ἔδωκεν ἑαυτὸν εἰς οὐδὲν τῇ πόλει, ἀλλ ̓ ὁ μὲν γράφων οὐκ ἄν ἐπρέσβευσεν,

ὁ δὲ πρεσβεύων οὐκ ἄν ἔγραψεν. ὑπέλειπε γράφων ἕκαστος ἑαυτῷ ἅμα μὲν ῥαστώνην, ἅμα δ', εἴ τι γένοιτ', ἀναφοράν. τί οὖν ; εἴποι τις ἄν, σὺ τοσοῦτον ὑπερῆρας ῥώμῃ καὶ τὸλμῃ ὥστε πάντα ποιεῖν αὐτὸς ; οὐ ταῦτα λέγω, ἀλλ ̓ οὕτως ἐπεπείσμην μέγαν εἶναι τὸν κατείλη φότα κίνδυνον τὴν πόλιν, ὥστ ̓ οΰκ ἐδόκει μοι χώραν οὐδὲ πρόνοιαν οὐδεμίαν τῆς ἰδίας ἀσφαλείας διδόναι, ἀγαπητὸν εἶναι, εἰ μηδὲν παραλείπων τις ἃ δεῖ

[blocks in formation]

The death of Nelson was felt in England as something more than a public calamity: men started at the intelligence, and turned pale; as if they had heard of the loss of a dear friend. An object of our admiration and affection, of our pride and of our hopes, was suddenly taken from us; and it seemed as if we had never, till then, known how deeply we loved and reverenced him. What the country had lost in its great naval hero-the greatest of our own and of all former times-was scarcely taken into the account of grief. So perfectly, indeed had he performed his part, that the maritime war, after the battle of Trafalgar, was considered at an end: the fleets of the enemy were not merely defeated, but destroyed: new navies must be built, and a new race of seamen reared for them, before the possibility of their invading our shores could again be contemplated. It was not, therefore, from any selfish reflection upon the magnitude of our loss that we mourned for him the general sorrow was of a higher character.

WEDNESDAY, 16TH FEB., 10 A.M. TO 1 P.M.

LATIN: GRAMMAR, &c.

R. C. W. RABAN, M.A.

I. Denique tanto opere in dubiis trepidare periclis
quae mala nos subigit vitai tanta cupido?
certa quidem finis vitae mortalibus adstat,
nec devitari letum pote, quin obeamus.
praeterea versamur ibidem atque insumus usque,
nec nova vivendo procuditur ulla voluptas:

posteraque in dubiost fortunam quam vehat aetas,
quidve ferat nobis casus quive exitus instet.

nec prorsum vitam ducendo demimus hilum
tempore de mortis nec delibare valemus,

Write the above passage in Latin prose, changing archaic forms and unusual words into those used by Cicero.

II. Mention the peculiarities of style which are met with in Tacitus, and examine his character of the Emperor Tiberius. Narrate the chief events recorded in the IIIrd Book of the Annals.

III. Distinguish solus, singularis, unicus; dulcis, jucundus, amænus; deinde, proinde: ferus, immanis, ferox: hostis, inimicus; timeo, metuo: and state when unus can be used with a plural. Give the root meaning of atrox, and interpret its use in the phrases— atrox prælium, atrox sævitiæ exemplum, Agrippina semper atrox, ingruebat nox nimbo atrox, derive proavus, atavus, desidero, mobilitate, succedere, repertores.

IV. Write short notes grammatical or illustrative on the following passages.

(a) Romana civitas olim data, cum id rarum, nec nisi virtuti
pretium esset.

(b) Viginti clarissimarum familiarum imagines antelatæ sunt,
Manlii, Quinctii, aliaque ejusdem nobilitatis nomina.
(c) Ne Spartaco quidem post tot consularium exercituum
clades inultam Italiam urenti, quanquam Sertorii atque
Mithridatis ingentibus bellis labaret res publica, datum
ut pacto in fidem acciperetur.

(d) Bibulus hominum admiratione et benevolentia in caelo est;
edicta eius et contiones describunt et legunt; novo
quodam genere in summam gloriam venit: populare
nunc nihil tam est quam odium popularium. Haec quo
sint eruptura, timeo; sed, si dispicere quid coepero,
scribam ad te apertius. Tu, si me amas tantum, quan-
tum profecto amas, expeditus facito ut sis, si inclamare,
ut accurras; sed do operam et dabo ne sit necesse est
tuum nomen mutare: me faciam Laelium et te Atticum;
neque utar meo chirographo neque signo, si modo erunt
eius modi litterae, quas in alienum incidere nolim.

« AnteriorContinuar »